Att byta molnleverantör har länge kostat pengar utöver arbetet. Ju mer data du har lagrat, desto mer har det kostat att få ut den. Från den 12 januari 2027 får leverantörerna inte ta betalt alls för att en kund byter, enligt EU:s Data Act.
Vad förordningen säger
Regeln är beslutad sedan länge och har ett exakt datum. Det gör den till en av få saker i branschen man kan planera efter.
Data Act, formellt förordning (EU) 2023/2854, trädde i kraft den 11 januari 2024 och började gälla den 12 september 2025. Reglerna om byte av leverantör har en egen tidtabell i två steg.
Fram till den 12 januari 2027 får leverantören ta betalt för bytet. Men avgiften får bara täcka leverantörens faktiska direkta kostnader för att hjälpa kunden. Det är kostnaden för att få ut datan och för stöd under själva bytet. Påslag och fasta standardavgifter är förbjudna redan i dag.
Från den 12 januari 2027 är det helt förbjudet att ta betalt för bytet. Undantaget är avgifter för att kunden säger upp avtalet i förtid. Sådana avgifter finns kvar och styrs av avtalet.
Tidsfristerna är den underskattade delen
Data Act sätter också gränser för hur länge en leverantör får dra ut på bytet. Det är minst lika användbart som förbudet mot avgifter.
Uppsägningstiden innan bytet börjar får vara högst två månader. Själva bytet, den så kallade övergångsperioden, får ta högst 30 dagar. Den kan förlängas till som mest sju månader. Men då måste leverantören visa att det är tekniskt omöjligt att klara det snabbare. När bytet är klart ska kunden ha minst 30 dagar på sig att hämta ut sin data.
En leverantör kan alltså inte hålla kvar en kund genom att krångla till bytet. Har ditt avtal en längre uppsägningstid än två månader för själva bytet? Läs då om avtalet och jämför med reglerna.
Vad regeln inte gör
Regeln tar inte bort avgifterna för den vanliga trafiken ut ur tjänsten. Att skicka filer, bilder och API-svar till dina egna användare kostar fortfarande vad det kostar. Det räknas som löpande drift. Förbudet gäller bara avgifter för att lämna leverantören.
Den tar inte heller bort det tekniska arbetet. Det är där du låses fast. Har du byggt på en databas eller en plattform som bara finns hos en leverantör måste koden skrivas om. Det är det som hindrar dig från att flytta.
Regeln gäller databehandlingstjänster, alltså molntjänster i vid mening. Ett vanligt webbhotellskonto ligger i en gråzon som ännu inte har prövats. I praktiken spelar det mindre roll där. Svenska webbhotell tar sällan betalt för att du flyttar. Flera använder gratis flytt som säljargument.
Vad det betyder när du väljer i dag
Det bästa skyddet mot att bli inlåst hos en leverantör har alltid varit att aldrig hamna där. Data Act sänker priset på att byta. Ett dåligt val blir billigare att ångra, men det är fortfarande ett dåligt val.
Fråga leverantören hur det går till att lämna redan innan du tecknar avtal. Går det att få ut databasen i ett öppet format, som andra system kan läsa? Kan du exportera alla filer, eller finns det bara en panel att klicka i? Hur lång är uppsägningstiden? Svaren säger mer om hur leverantören ser på sina kunder än något i prislistan gör.
För oss ändrar regeln inte hur vi rangordnar leverantörerna. Vi har hela tiden vägt in bindningstid och möjligheten att komma loss. Därför har webbhotell utan bindningstid en egen sida. Av samma skäl skriver vi alltid ut vad ett intropris höjs till. Från 2027 blir en av kostnaderna för att välja fel noll.
Vem har tillsynen i Sverige?
Sverige har ännu inte utsett vilken myndighet som ska ansvara för tillsynen enligt Data Act. Post- och telestyrelsen nämns oftast som trolig, men något beslut har vi inte sett.
Det spelar roll för den som vill klaga. Utan en utsedd myndighet för tillsynen är regeln svårare att hänvisa till i praktiken. Så är det även om den gäller direkt i Sverige, som EU-förordningar gör. Vi uppdaterar artikeln när myndigheten är utsedd.